Tror jag är född med matlagning i blodet helt enkelt precis lika mycket som jag föddes med en äventyrande vagabond i blodet också. När man växte upp och hängde med farsan och de äldre i köket var det helt naturligt…och magiskt…mat är magi!
De som utför det riktigt bra är "magiska konstnärer", alkemister rent utav som kan förvandla de enklaste råvaror till rent och ädelt "guld". Vilket barn fascineras inte av sådana individer? Har du tänkt på och verkligen fattat att de personerna kan bli starka influenser i hela ditt kommande liv?
Jag fick största delen av mitt intresse och grundläggande inspiration genom farsan och han fick det genom sin mor och kanske framför allt genom sin mormor som han alltid skattade väldigt högt inom den kulinariska konstens hemligheter och mysterier. Man tog sig tid och hade tålamod med varandra och man lärde sig generation efter generation gamla beprövade tekniker och recept. Hur har vi det idag?
Jag fick största delen av mitt intresse och grundläggande inspiration genom farsan och han fick det genom sin mor och kanske framför allt genom sin mormor som han alltid skattade väldigt högt inom den kulinariska konstens hemligheter och mysterier. Man tog sig tid och hade tålamod med varandra och man lärde sig generation efter generation gamla beprövade tekniker och recept. Hur har vi det idag?
Jag ser samma gener och samma nyfikna anda i min lilla dotter idag. Hon experimenterar, mixtrar och kommer på smått fantastiska matkombinationer hela tiden trots att hon bara är 8 år gammal. Barn idag verkar vara så fria och ohämmade. De "free-stylar" hej vilt men kan ändå hamna så rätt. Själv är jag ju en ganska jäktad, modern människa, som oftast "tror" att jag inte är jäktad och har gott om tid. En ganska vanlig vanföreställning helt klart! Självförnekelsens kraft är stor...
När jag arbetar i köket märker jag ofta att jag vill vara effektiv och göra saker på mitt sätt. Barn och alla andra människor för den delen med uppfattar jag ofta som hinder ute på banan. De gör bäst i att hålla sig ur vägen. Det här är ju inget bra alltså! Tänk så fantastiskt mycket bättre jag mår när jag har tid och t.ex. släpper in min dotter i matlagningen. Hon njuter, tjoar och lär sig massor. Jag försöker nu mera så mycket jag kan sakta ner tiden i köket. Släppa in världen och bara låta tiden vara för tiden i köket är egentligen det perfekta tillfället att "bonda" med familjen. Se på italienarna vad duktiga de är med just detta och vad annat ska man göra egentligen? Maten lagar ju sig inte direkt snabbare för att du stressar på. Nä, så se till att passa på att varva ner i köket och både maten och familjelivet kommer bli så mycket bättre. Tänk på att dina barn står på dina axlar. De kommer växa om dig en dag och de växer mer och bättre både av den näring du stoppar i munnen på dem men också, eller kanske ännu mer, av den näring du tillför deras sinne och hjärta.
Får jag tillägga att jag tycker min dotter är ganska magisk också….
När jag arbetar i köket märker jag ofta att jag vill vara effektiv och göra saker på mitt sätt. Barn och alla andra människor för den delen med uppfattar jag ofta som hinder ute på banan. De gör bäst i att hålla sig ur vägen. Det här är ju inget bra alltså! Tänk så fantastiskt mycket bättre jag mår när jag har tid och t.ex. släpper in min dotter i matlagningen. Hon njuter, tjoar och lär sig massor. Jag försöker nu mera så mycket jag kan sakta ner tiden i köket. Släppa in världen och bara låta tiden vara för tiden i köket är egentligen det perfekta tillfället att "bonda" med familjen. Se på italienarna vad duktiga de är med just detta och vad annat ska man göra egentligen? Maten lagar ju sig inte direkt snabbare för att du stressar på. Nä, så se till att passa på att varva ner i köket och både maten och familjelivet kommer bli så mycket bättre. Tänk på att dina barn står på dina axlar. De kommer växa om dig en dag och de växer mer och bättre både av den näring du stoppar i munnen på dem men också, eller kanske ännu mer, av den näring du tillför deras sinne och hjärta.
Får jag tillägga att jag tycker min dotter är ganska magisk också….
Det är inspirerande att betrakta fullt närvarande kockar som tar sig an matlagningen utan stress. Min pappa tar sig alltid gott om tid, respekterar maträtten fullt ut och njuter av att skapa den. Inget hafsverk där inte, och det blir alltid jättegott. Jag är mer som mamma, fort ska det gå så man kommer därifrån. :) ~~~ Marika
SvaraRadera